LessLessLessLessLessLessLess
På senare tiden rusar bara tankarna genom mitt huvud, den ena ersätter den andra.
Jag blir tokig av det, pennan glöder men endå hinner jag inte få ner allt på ett papper.
Det som jämt funkat för mig, alltid.
Men tydligen inte nu längre, åh jag blir tokig av det här.
Ögonen blir blanka av minsta lilla och jag är ett steg från att ge upp.
Du höll mig uppe förr men nu, vet jag inte längre.
Har ingen aning om vad jag ska längre, famlar i mörker utan att hitta nått att greppa tag i.
Försöker, famlar men jag ramlar.
Om och om igen, det är nära nu, så himla nära.
Att jag lägger mig ner och inte reser mig upp igen.


Snälla, du får inte försvinna. Inget mig utan dig - så jävla sant.

Skruttiibangbang