Två själar som anpassar sig till varandra, formas efter den andre, istället för att förenas som en. Det är endast då, när man vågar se bortom det konkreta, bortom det man alltid varit så mån om att förstå, som man på riktigt kan förstå sig på kärlekens bedövande kraft och dess effekt.
Den äkta kärleken, så förödande stark och skrämmande, kontrollerad av de känslor som aldrig blir sagda, de ord som finns där i luften runt om en, men som aldrig blir förståndiga eller upptäckta. Det är de känslor som redan från första stund flammade upp, bara vid första närkontakten, som betyder något. De känslor som inte var förståndiga eller vettiga, utan som bara osade av längtan.

Och om man någonsin tvivlar, på att den äkta kärleken finns där ute – då ska man öppna fönstret och speja ut. Begrunda världen med ögon som vägrar blunda, ögon som är villiga att förstå. Man ska öppna sitt hjärta för de portar som förevigt varit låsta. När man känner sig sorgsen, ensam och värdelös – då ska man öppna ögonen för den värld som bara de älskande kan se. Lyssna på deras skratt i vinden, läsa deras historier om och om igen. De finns där i mörkret, skimrande som aldrig förr, de väntar på att man ska öppna sig inför den värld man aldrig tidigare vågat tro på. Den värld som förändrar allt för de som är modiga nog att upptäcka den.

Gå ut i världen och betrakta de små sakerna som i slutändan tycks vara viktiga. Sätt dig och speja upp mot stjärnorna under kvällstid och förstå, istället för att endast betrakta och fundera.

- Kajsa Mohlén

Du var för bra för honom kompis.

Skruttiibagbang