Minnen för starka för att uthärda.
Minnen för jobbiga för att tänka tillbaka på.
Gjorde jag rätt, eller gjorde jag fel?
Förr visste jag, men inte nu.
Jag vill försvinna, fly från allt.
Försvinna från alla krav.
Fly från alla beslut.
Jag har ingen aning om vad jag vill, med någonting.
Skulle kunna skriva sida efter sida med bara känslor.
Ångest, oro, glädje och lycka.
Allt samtidigt.
Det får inte plats i mig.
Jag vill vara ett blankt papper ett tag.
Utan några känslor, problem och krav.
Jag vill sova ordentligt.
Kunna tänka klart.
Slippa alla frågetecken som finns.
Musiken, papper och penna behöver jag jämt.
Jag bryter ihop utan det eller en vän.
Vill att allt ska vara som förr.
Men det är ju inte det.
Varför? Varför? Varför?

Gud vad jag hatar det här.


Skruttiibangbang

Jag ville veta, men visste inte.
Jag kunde inte bestämma mig, tyckte du var för bra för mig.
Du var för perfekt, det gjorde mig osäker.
Jag sumpade min chans, life goes on.
Iallafall för dig, men för mig står det still.
Jag försöker tänka, försöker få ordning på alla tankar.
Går och går.
Känner kylan, känner smärtan.
Men jag finns inte där.
För jag är fast i mina tankar.
Och varje tanke leder till just dig.
Det enda som fyller mig är ett tomt hål.
Och jag undrar, är det på grund av dig eller mig?
Jag har så många frågor men finner inga svar.
Avgrunden breder ut sig, det skulle vara så lätt att släppa taget.
Så varför gör jag inte bara det?




Rebecca Wesslén, tack för att du finns. ♥

Att ni kan vara så sjukt dumma, att ni inte fattar att ni gör fel.
Ni skyller över allt på en helt annan person, en person som hjälp er massor.
Jag är hälften så gammal som er, minst. 
Och jag fattar att ni gör fel.
Ni sårar en människa så grovt, och ni upprör flera. 
Men nejnej det är ni som har rätt, javisst.
Men ni får tro vad ni vill, för alla vi andra vet att ni gör fel. 

- Tro gör man i kyrkan, här vet man.



Skruttiibangbang