Nyss så såg jag en liten tjej på 10 år som hade en blogg och hon skrev varje dag. Hon lag upp dagens outfit och bilder på vad hon hade shoppat och allt. Det gör fan inte ens jag?. Haha. Känns så jäkla fel, min lillesyster är 10 år och jag kan inte ens tänka mig att hon skulle sitta och blogga och lägga upp "dagens outfit" och allt det. I min hjärna blir det bara fel. När jag var 10 år var jag med mina kompisar på Jakob Ols väg och lekte tjuv och polis eller satt inne och lyssnade på hits for kids eller satt vid datorn men på sider som blip, habohotell eller stallet.se (Ja jag vet knäppt, jag tyckte inte ens om hästar).  Nu sitter 10 åringar och bloggar helt seriöst om sina liv och allt "hemskt" som händer dom och skriver om allt dom handlar, när jag var 10 år fick jag inte ens åka till stan själv, hah. Det vart en aning kaos i min hjärna, känns som att jag växte upp på stenåldern. MenMen nu känner jag att jag borde sluta skriva för det här vart ett väldigt långt och kanske även rätt meningslöst inlägg men jag blev bara så paff, hah. Och dessutom så tvingar ingen er att läsa allt!.

Be yourself, because that's what you're best in the world at.

Skruttiibangbang

I don't know what I feel right now.
Can't trust my own feelings.

The day began well but ended worse.

Skruttiibangbang

Call, write or just talk to me.
Because I don't understand anything right now.
You where right in front of me, laughed and fooled around like usually.
But I turned my head away for a second and you was gone.
Just like that.
It's seems like it was so easy for you.
Did you ever loved me like you said?.
Or where it just words.
Words, so easy for you to say, so hard for me to understand.
But the truth is, and I know it now.
- I love you, more than you ever can understand that I do.

Ta åt dig, för det är skrivet direkt från hjärtat till dig. ♥

Skruttiibangbang

LessLessLessLessLessLessLess
På senare tiden rusar bara tankarna genom mitt huvud, den ena ersätter den andra.
Jag blir tokig av det, pennan glöder men endå hinner jag inte få ner allt på ett papper.
Det som jämt funkat för mig, alltid.
Men tydligen inte nu längre, åh jag blir tokig av det här.
Ögonen blir blanka av minsta lilla och jag är ett steg från att ge upp.
Du höll mig uppe förr men nu, vet jag inte längre.
Har ingen aning om vad jag ska längre, famlar i mörker utan att hitta nått att greppa tag i.
Försöker, famlar men jag ramlar.
Om och om igen, det är nära nu, så himla nära.
Att jag lägger mig ner och inte reser mig upp igen.


Snälla, du får inte försvinna. Inget mig utan dig - så jävla sant.

Skruttiibangbang

Boys don't cry because the girls take care of that.
-Jag trodde inte det kunde bli värre, så fel jag hade.

Tack för att vissa finns,
kärlek på den med trasiga skor
och den andra med härlig dialekt. 



Skruttiibangbang

Musik

Ett ord, som för mig betyder så jädrans mycket. Eller det är inte själva ordet som betyder något utan det är själva musiken. Jag gick in i en CD-butik här om dagen, inte ofta man gör det. Och det vart som lite nostalagi känslor. Mindes när jag var liten och gjorde allt för att pappa skulle köpa den där nya skivan med smurfarna till mig, och dom gångerna jag tvingade med mamma på Mora Träsk konserterna. Alla uppträdanden i skolan med låtar från lilla melodifestivalen. Det vart som en bomb och allt det bara för att jag råkade hitta en skivbutik. Jag insåg just där och då, hur mycket musiken alltid betytt för mig och alltid funnits där. Alla jobbiga saker som hänt i mitt liv, skilsmässan, flyttar och morfars hjärnblödningar och proppar. Alltid har musiken funnits där. En skiva med smurfarna att dansa bort problemen till eller en spellista på spotify att gråta till, ja alltid har det funnits där. På senare tid dansar även pennan över pappret till musiken och jag måste erkänna, att hur dåligt eller bra jag än mår när jag lyssnar på musik, så älskar jag det.

Skruttiibangbang

Såg dig idag.
Som om allt var som vanligt.
Men det är det inte.
Det högg till i hjärtat.
Av saknad.
Även fast du är, speciell.
Har du alltid funnits där.
Varför kunde du inte bara försökt?.

Nu ska jag gå och dö i sängen.
Orkar inte tänka mer.


Skruttiibangbang

Du vet när du läser en serie,
och serifiguren blir arg,
och det blir massa blixtrar och döskallar och grejjer i pratbubblan?.
Just så kände jag när du sa det där.
För du förstår inte.
Inte ett enda jäkla dugg.
Du tror du vet allt.
Men du vet knappt hälften.
Okej du hade rätt när du sa det där.
Men endå så måste du fan förstå.
Alla kanske inte har det som du och är som du.
Förstå det.
Då pratar jag med dig igen.


Glöm inte bort att du är värdefull, att du är viktig här och nu.



Skruttiibangbang

Alla i nian har fått en uppgift i svenskan.
En uppgift jag tycker är jäkligt svår.
Vi ska skriva en slags bok.
" Boken om mig "
Man ska ta med ett x antal punkter i boken om sig själv och sitt liv.
Man kan skriva om familj, släkt, vänner och framtiden.
Du får välja helt själv.
Men jag vet bara inte, hur mycket ska jag skriva?.
Hur mycket ska jag ge ut av mig själv.
Jag hatar att skriva om mig och mitt liv.
Och nu ska jag skriva en jäkla bok som min lärare ska läsa?.
Såklart det är lärorikt och alla tycker inte det är så svårt som jag tycker.
Men det är just det.
Jag tycker det är svårt.
Svårt att bara skriva om sig själv sådär.
Men jag biter i det sura äpplet och gör det.
För vem vet, man kanske lär sig nått?.

Me, Me, Me and only Me.

Skruttiibangbang

Jag läste en bok.
Om en värld där ingen ljög.
Alla var totalt ärliga.
Ingen försökte ens ljuga.
Alla hjälpte varandra.
Om vi bara kunde få en gnutta av den världen.
Så räcker det för mig.
Men som sagt det var en bok.

Fantasin skenar iväg ibland.
Väldigt ofta till det bättre.



Skruttiibangbang

Du är en hemsk lögnare till människa.
Förstår inte, kan inte fatta hur du kunde ljuga som du gjorde?
Jag har alltid funnits där för dig.
Lyssnat när du behövt prata.
Vi har bokstavligen pratat om allt mellan himmel och jord.
Men du har ljugit för mig.
Jag vet det nu.
Detta kanske var första gången.
Jag vet faktiskt inte.
Men hur ska jag veta vad du sagt som är sant eller inte?
När du har ljugit om en sån stor sak.
Och nu när du säger att du talar sanning.
Hur fan ska jag veta att du gör det?
Du har jämt funnits där.
Alla kunde försvinna.
Men jag visste att du skulle vara kvar.
Du hade ju sagt det, lovat mig det.
Men det kanske med var en lögn?
Ja, det skulle ju inte förvåna mig.
Jag trodde jag kände dig utan o innan.
Men jag hade fel, så jäkla mycket fel man bara kan ha.
Jag kan ju inte direkt undvika dig.
Det kommer aldrig funka.
Men du vet att jag vet att du ljugit.
Och jag hoppas att du håller dig undan så mycket du kan.
Såklart, jag kommer fortfarande skratta åt dina skämt.
Jag kommer lyssna på dina problem med om det är så.
Men det enda råd jag kommer ge dig nu är:
Ljug inte.
Om du fixar det, så kommer jag vara stolt.
Jag kommer stå vid din sida och se glad ut, ge dig en kram.
Men jag kommer aldrig mer lita på dig som jag en gång kunde.



Skruttiibangbang