Känner mig lite down.
Jag känner mig tom - tom på känslor och för ovanlighetens skull, tom på ord. Har för en gångs skull inte en jäkla aning om hur jag ska uttrycka mig - och det är så fruktansvärt frustrerande. Jag har jämt varit bra på att forma mina känslor till ord, meningar och slutligen långa texter, det har liksom jämt bara klickat. Men det är som en spärr i huvudet på mig nu, som om jag inte vågar släppa fram alla tankar och känslor som egentligen vill ut. Jag ligger vaken halva nätterna för att jag kan inte sova så jag borde ju ha gott om tid att lista ut vad det nu är som orsakar den där spärren, varför inte ett papper och en penna hjälper mig nu som det gjorde förr. Men det är just det - jag kan inte lista ut det. Så jag ligger där och stirrar tomt upp i taket eller in i väggen. Tar fram papper och penna men det slutar alltid med samma sak - ett lika blankt och tomt papper.
Det kanske är just vad jag är just nu, tom. Lika tom och blank som ett A4 papper.
Huvudet och magen säger emot, jag är inte tom, jag är snarare överfull, med känslor. Men det är känslor jag inte riktigt känner, det är som att jag låst in dom långt ner i mig och lyckas nu inte hitta nyckeln för att låsa upp och släppa ut dom igen. Egentligen kanske det bara är så att jag inte vågar, jag vågar inte känna så jag trycker undan det och när det precis är påväg fram så skjuter jag undan det igen.
- Nu mår jag bättre.

Nu vart detta en jäkligt långt, random och allmänt konstig text.
Men det var precis det jag behövde skriva.

Skruttiibangbang