Du är en hemsk lögnare till människa.
Förstår inte, kan inte fatta hur du kunde ljuga som du gjorde?
Jag har alltid funnits där för dig.
Lyssnat när du behövt prata.
Vi har bokstavligen pratat om allt mellan himmel och jord.
Men du har ljugit för mig.
Jag vet det nu.
Detta kanske var första gången.
Jag vet faktiskt inte.
Men hur ska jag veta vad du sagt som är sant eller inte?
När du har ljugit om en sån stor sak.
Och nu när du säger att du talar sanning.
Hur fan ska jag veta att du gör det?
Du har jämt funnits där.
Alla kunde försvinna.
Men jag visste att du skulle vara kvar.
Du hade ju sagt det, lovat mig det.
Men det kanske med var en lögn?
Ja, det skulle ju inte förvåna mig.
Jag trodde jag kände dig utan o innan.
Men jag hade fel, så jäkla mycket fel man bara kan ha.
Jag kan ju inte direkt undvika dig.
Det kommer aldrig funka.
Men du vet att jag vet att du ljugit.
Och jag hoppas att du håller dig undan så mycket du kan.
Såklart, jag kommer fortfarande skratta åt dina skämt.
Jag kommer lyssna på dina problem med om det är så.
Men det enda råd jag kommer ge dig nu är:
Ljug inte.
Om du fixar det, så kommer jag vara stolt.
Jag kommer stå vid din sida och se glad ut, ge dig en kram.
Men jag kommer aldrig mer lita på dig som jag en gång kunde.



Skruttiibangbang