Min tid spenderas med att skriva långa texter och lyssnar på musik.
Egentligen så flyr jag, men jag vet inte riktigt från vad.
Från dig eller från mig själv?.
Allt som blivit skrivet dom senaste veckorna.
Jag kan knappt läsa det själv, jag klarar inte bara av det.
Gråta är överskattat.
Visa känslor är överskattat.
Det är vad jag lärt mig genom åren.
Skriva är det enda jag kan göra, för jag hatar att visa mig svag.
Jag klistrar på ett leende och klarar mig igenom ännu en dag.
Det har liksom blivit en vana, den senaste tiden har liksom varit så.
Hatar att jag saknar dig, saknar dig så att jag hatar mig.

Jag är rädd att jag aldrig mer kommer kunna lita på dig.

Skruttiibangbang