Då var då, nu är nu.

Vaknade runt elva imorse och grät nästan glädjetårar när jag insåg att huvudvärken var borta, det var lycka, ren och skär jäkla lycka, bäst.
Runt två åkte jag med mina två systrar mot Vattholma för fotbollsmatch, Nora spelade och det slutade 4-4, himla bra. Kom hem runt sex och fick ett ryck som slutade med att jag tog mig ut och skrev historia i mitt liv, jag sprang nämligen några kilometer. Kom in, körde lite styrka, åt och har nu nyss kommit ut från duschen, halv död men jaja, that's life.
Nu ska jag chilla framför en film och ladda upp inför morgon dagen, skola, woho!.

Skruttiibangbang

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0