Ögonen.

Jag tittar mig i spegeln och ryggar tillbaka.
Men inte pågrund av det skitiga håret eller avsaknaden av smink, nej.
Nej det jag ryggar tillbaka av är mina ögon.

En gång, var de fyllda med känslor, de kunde glittra av lycka eller svämma över av tårar.
Nu finns inte ett ett enda spår kvar, bortblåst, bortsvept, borta.
Nu är de tomma, lika tomma som på en zombie, lika tomma som på ett lik.
Svarta hål som inte visar något alls men ändå säger mer än tusen ord.

Tomma på livsglädje som aldrig kommer återvända.

- Kajsa Mohlén

Det här kommer bli en lång natt, varför, varför, varför?.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0