Sorg är ett hus
Där stolarna har glömt
Hur de ska bära oss
Speglarna hur de ska spegla oss
Väggarna hur de ska omsluta oss

Sorg är ett hus
Som försvinner
Så fort någon knackar på dörren
Eller ringer på
Ett hus som flyger i luften
Vid minsta vindpust
Som begraver sig djupt i marken
Medan alla sover

Sorg är ett hus där ingen kan skydda dig
Där dörrarna varken släpper in dig, eller ut.

Men när jag går med honom
Har jag sällskap i mitt sorgehus
En som hittar där lika bra som jag
Som kan gå med mig
Från rum till rum fulla av sorg
Och som hjälper mig att
Inte vara så rädd
I mitt trasiga hem
Av vind och tomhet
Jag är inte lika ensam som förut

- Kajsa Mohlén