I only miss you when I'm breathing.
You will never be able to understand completely, how much it hurt.
Sure, you had it tough.
But it was you who chose to leave me, I didn't wanted to leave you.
All those sleepless nights, all the questions without answers.
There are still left in me.
A paltry "forgive me" will never be able to erase all the pain.
The pain I went through.
The feeling that I was not good enough.
It will always be there, bubbling under the surface.
But it is only at night, I let it come out.
All the scars, all the thoughts,all the memories, all the pain.
That will never disappear completely.
I have a hole in my chest, there my heart used to be, because of you.
Are you happy now?.
I don't miss you, I miss the person you used to be.
Skruttiibangbang
Thanks.
Till alla snälla människor därute.
Tack, för att ni existerar.
Ni är för bra egentligen.
Kärlek till mina underbara vänner.
Som får mig att skratta. ♥
Du är historia. Du glömde mig, nu glömmer jag dig.
Skruttiibangbang
En sak jag märkte.
På bussresan hem idag så försökte jag sova, men satt precis vid dörren så jag vaknade till varenda gång någon skulle gå av. Detta för att varenda gång en människa skulle gå av så smälldes dörren igen i ansiktet på dom så dom fick ropa fram till busschaffören att han skulle öppna den igen. Jag satt där och såg det hända igen, igen och men jag hade insett problemet redan efter andra gången dörren smällde igen. Människorna var för sega fram till dörren och eftersom dörren stängs om ingen rörelse är vid den så hann den hela tiden göra det. Så där satt jag små skrattande för mig själv varenda gången dörren stängdes precis när nån skulle kliva av. Sedan när jag själv klev av ställde jag mig upp vid dörren innan bussen stannat helt och lyckades komma av utan att skrika på busschaffören. Då hör jag en tant säga: Men kolla nu funkar bussdörren!.
Gud så jag skratta, jag förstod bara inte hur bara jag kunde fatta vad som var fel, det var bara så självklart. Eller så är det bara jag som helt enkelt tänker lite för mycket på onödiga saker när jag åker buss.
Over And Out.
Skruttiibangbang
Why can't you replay the good times & click on fast play at the bad once?
Min tid spenderas med att skriva långa texter och lyssnar på musik.
Egentligen så flyr jag, men jag vet inte riktigt från vad.
Från dig eller från mig själv?.
Allt som blivit skrivet dom senaste veckorna.
Jag kan knappt läsa det själv, jag klarar inte bara av det.
Gråta är överskattat.
Visa känslor är överskattat.
Det är vad jag lärt mig genom åren.
Skriva är det enda jag kan göra, för jag hatar att visa mig svag.
Jag klistrar på ett leende och klarar mig igenom ännu en dag.
Det har liksom blivit en vana, den senaste tiden har liksom varit så.
Hatar att jag saknar dig, saknar dig så att jag hatar mig.
Jag är rädd att jag aldrig mer kommer kunna lita på dig.
Skruttiibangbang
I never care any more, it's no point.
“No matter how god or bad your life is, wake up each day and be thankful for life. Someone somewhere else is fighting to survive.”
- It's amazing what you can hide, just by putting on a smile. It's not so easy.
Want to know a secret?. Soon I can't pretend anymore.
Skruttiibangbang
UngefärSådärPåPricken.
Skruttiibangbang
Felet bara växer.
Hittar alla dom små, nästan omärkbara felen.
För ingenting är så bra som det verkar från första början.
Stirrar sig blind för att tillslut hitta något fel.
Felet som egentligen inte spelar någon roll.
Felet som egentligen knappt existerar.
Men när du väl har hittat det lilla felet som du letat efter i timmar.
Så växer det sig bara större och större tills allt blir fel.
Tills det där felet äter upp dig inifrån och bir enormt.
Överanalysera - Varför gör man det egentligen?.
Skruttiibangbang
You're my reason to stay alive, if that's what I am.
Jag skrev 3,5 A4 i word på bussen hem. - Endast onödig text.
Sånt som bara kommer upp i huvudet skrivs ner och blir ett enda klotter.
Engelska som svenska, blandas hit och dit på dom olika papperna.
Citat, rim, känslor, tankar och små funderingar skrivs ner, förevigas i ord.
Babbel, trams, klotter, tokerier kalla det vad man nu vill.
En grej som vart skriven på bussen idag:
"Jag hör sirenerna, tjuten, dom är som skrik i mina öron. Så många tankar, minnen och känslor bubblar upp inom mig, så starka, så stora och tills nu undantryckta. Ögonen tåras, händerna skakar. Jag blundar och lyckas höja musiken till max, försöker och lyckas hitta tillbaka till mig själv. Sirenerna är en larmsignal jag aldrig lyckas glömma."
Jag såg en ambulans och det resulterade i det där.
Konstigt hur man kan flyga iväg i tankarna ibland.
Skruttiibangbang
Just.. I don't know.
Skruttiibangbang
Catch Me.
Love you like a love song baby.
Dagen bjöd på massor med skratt, tack mina underbara vänner!.♥
Så fort jag är ensam är det kört.
Tankarna avlöser varandra snabbare än vad jag trodde var möjligt.
Tvingar ner allt på ett papper som tillslut blir till flera.
Det tar aldrig slut, nya tankar och nya funderingar kommer hela tiden.
Huvudvärken är ett faktum, det är bara att härda ut.
- Be strong girl. - Yeah right.
Skruttiibangbang
Gött.
Dock så är jag glad över att han skrev.
Insåg mycket under den där timmen vi pratade.
Vart en del skratt också.
Undrar varför inte fler är som du?.
Glöm inte bort att du är värdefull.
Skruttiibangbang
You, Me, Us. - Don't know.
Don't say this won't last forever
You're breaking my heart, you're breaking my heart
Don't tell me that we will never be together
We could be, over and over
We could be, forever
Dina ord.
Åh, jag måste tänka.
Skruttiibangbang
Fake It.
Tomhet, Smärta, Känslolös, Kall, Överfull.
”Det handlar inte om vart man är, det är vem man är med som avgör hur bra saker och ting är.”
”Snälla, det där är en sån gammal klyscha.”
”Det spelar ingen roll vem du är med. Människor överallt är ändå likadana, det gäller bara att hitta rätt person att ersätta en annan med.”
-Vad vet jag.
Skruttiibangbang
När mina ögon är öppna ser jag dig, men när jag blundar ser jag oss.
Men det var nått annorlunda med din röst.
För första gången så var du osäker.
Du var osäker på dina egna tankar och på min reaktion.
Det var inte länge sen vi sågs men den gången förändrade allt.
Imorgon träffas vi nog igen och för första gången är jag nervös.
Jag kanske hade fel endå.
"Livet är inte de antal andetag du tar, livet är de ögonblicken när någon tar andan ur dig."
Skruttiibangbang
Until You're mine.
Jag känner mig tom - tom på känslor och för ovanlighetens skull, tom på ord. Har för en gångs skull inte en jäkla aning om hur jag ska uttrycka mig - och det är så fruktansvärt frustrerande. Jag har jämt varit bra på att forma mina känslor till ord, meningar och slutligen långa texter, det har liksom jämt bara klickat. Men det är som en spärr i huvudet på mig nu, som om jag inte vågar släppa fram alla tankar och känslor som egentligen vill ut. Jag ligger vaken halva nätterna för att jag kan inte sova så jag borde ju ha gott om tid att lista ut vad det nu är som orsakar den där spärren, varför inte ett papper och en penna hjälper mig nu som det gjorde förr. Men det är just det - jag kan inte lista ut det. Så jag ligger där och stirrar tomt upp i taket eller in i väggen. Tar fram papper och penna men det slutar alltid med samma sak - ett lika blankt och tomt papper.
Det kanske är just vad jag är just nu, tom. Lika tom och blank som ett A4 papper.
Huvudet och magen säger emot, jag är inte tom, jag är snarare överfull, med känslor. Men det är känslor jag inte riktigt känner, det är som att jag låst in dom långt ner i mig och lyckas nu inte hitta nyckeln för att låsa upp och släppa ut dom igen. Egentligen kanske det bara är så att jag inte vågar, jag vågar inte känna så jag trycker undan det och när det precis är påväg fram så skjuter jag undan det igen.
- Nu mår jag bättre.
Nu vart detta en jäkligt långt, random och allmänt konstig text.
Men det var precis det jag behövde skriva.
Skruttiibangbang
Get Back.
Yeah, I miss you.
Kände mig lite down för en sekund.
Men så ringde en filur till mig sådär lite random.
Han är nästan för bra för att vara sann.
"När du saknar någon, blunda då och tänk på alla fina minnen med denna någon, få fram en bild av den i huvudet, ta sedan ett djupt andetag och öppna ögonen, och jag lovar att denna någon då finns där med dig igen - i ditt hjärta och i dina tankar. Bara du tror på det och förresten jag lovar dig, allt kommer bli bra, tillslut."
Skruttiibangbang
Cause I may be bad, but I'm perfectly good at it.
Exakt det som står fick jag höra av en social filur idag.
Han har en förmåga att säga rätt saker vid exakt rätt tidpunkt.
Råden han ger är lika underbara som han själv.
Din röst gör livet en aning lättare.
Skruttiibangbang
You know my name - not my story.
"What are these scars from?" She asked.
"They're battle wounds." I replied.
She looked at me for a long time.
"Who were you battling with?"
"Myself."
Skruttiibangbang
Musik räddar mitt liv just nu.
Det finns andra än du som mår dåligt.
Lär dig tänka efter innan du säger nått.
Jag. Orkar. Inte. Mer. Bråk.
Okej?.
Skruttiibangbang
Love's at it's highest point, and you'll remain my choice.
Skruttiibangbang
